|
Ser brostänger fara förbi tågfönstret. En kvinna satt två sittsar bredvid den platsen som var mittemot mig. Hon läste en bok, kanske en roman av någon gammal gubbe som inte gör något bättre än att sitta i en stuga någonstans i skogen och skriva om sånt han önska hänt honom…
Vi kom in till perrongen, ingen jag skulle av vid, men tydligen många som skulle på.
Precis när tåget stannar så trycks en hand upp mot rutan och ljudet av små fötter som tycks försöka att ta sig in i vagnen på en och samma gång! Gormande så springer dussin små färgglada varelser ombord. Med sig för de några slavar som placerar sig där de små otygen kan se dem. En kvinna som kom med dem sätter sig framför mig. Jag lyfte min blick från mina fötter som jag började titta på för att undvika ögonkontakt med de små varelserna.
Kvinnan mittemot mig log åt mig med en blick som tycktes säga. “Ta det lugnt, det är inte dig de vill åt”.
När damen med boken förstod att att kvinnan framför mig var med sattygen så var hon kvick med attbe om att få byta plats med henne. Kvinnan visade förståelse för att ingen ville sitta vid mittgången och gick med på att ge damen fönsterplatsen.
Dom små jävlarna marscherade genom vagngången, skrek och terroriserade sina slavar som tycktes hänga från ett stup psykiskt, ett stup dom inte kunde falla ner i…
Plötsligt hörs en ängels röst igenom vagnen, en röst som skulle befria mig från dessa ondskefulla små ting.
Rösten sade de mest simpla, men ändå undersköna orden. “Helenelund nästa”…
Nää, jag tyckte inte om att det satt barn på pendeltåget idag nej… 😛
About Anders Karlsson
2015 Graphics
|
